Dessa två, tre åren har verkligen varit förändringarna tid. För oss alla. Det är nu alla puzzel bitarna ska hamna på plats och stanna. Men det är upp till oss. Vi måste våga göra dessa förändringar som våra själar viskar och förväntar oss att göra. 

När man har kommit över rädslans tröskel, börjar många jobba med andlighet, på sitt eget vis. Det kan vara så att vi börjar rensar bort energier, som tex människor som inte är i samma nivå som våra energier är. Vissa börjar sätta stopp för orättvisor, börjar lära känna sig själva mer, vill storstäda hemma och kastar bort allting som är överflöd, äter nyttigare osv.

När min andliga resan började blomma på riktigt, hände det massor med saker. Både positvia samt negativa. Jag började få mer kontakt och information om änglar, andar och andra väsen. Började skriva om änglar och många runt mig började reagera, men inte positivt. Många tyckte att jag började bli ännu mer konstigare än förut.

Jag hade sådant driv i mig att dela av mig av informationen jag fick av andevärlden. Dom som ville och behövde lyssna på mig, jag gjorde det för deras och för min egen skull. Jag slutade inte eller ursäktade mig hur jag var och vad jag brinner för. Alla positiva budskaper vi får från andra sidan måste vi sprida ut.

Under denna resa började jag se allting så mycket klarare. Varje gång jag kom hem tände jag ljus och rökelser. Energin hemma var tvungen att renas. Målade alla möbler till ljusa färger. Atmosfären jag vistades i var mörk och dödlig för min själ. 

Började rannsaka mina vänner, släktingar, familj och arbetskollegorna. Om någon sårade mig sa jag det till personen. Det var jobbigt men kändes helt fantastiskt efteråt. När min chef, utan anledning började skrika till mig skrev jag till henne att hon är en dåligt chef. Man gör inte så som hon gjorde. Hon slutade kort därefter. Hon trodde att om hon var rapp i käften fick hon respekt. Men det fungerar inte för mig.

När man står upp för sig själv så börjar människorna respektera dig bättre. Man måste vara snäll, inte börja skrika och säga dumma ord till andra som har sårat dig. Nej, utan vänligt berätta att nu har du sårat mig och det är inte ok.

Jag är väldigt bra på att ge komplimanger till andra. Om någon tjej har fina ögon, hår, kläder, ja vad det nu må vara berättar jag det till dom. Har fått så många leenden och tack. Blir så glad när jag ser hur glada det blir. Vi är så dåliga på att lyfta upp varandra. Säg rakt ut vad änglarna viskar i till er! Var inte blyga. Om änglarna vill att du ska hälsa på någon så våga göra det! Det kan rädda någons dag.

Bästa kontakten med änglarna är i samband med meditation. Jag är periodvis väldigt lat. Orkar bara inte sätta mig ner och blunda. Ibland har jag inte ro i kroppen. Men det är just då man borde sätta sig och varva ner. Sitta eller ligga ner i tio minuter ska man egentligen orka. Men när jag sätter mig kan jag bli sittande en timme, ibland mer och meditera. Har så mycket att städa undan när sonen har lagt sig att jag vill inte lägga den tiden på meditation. Meditation är viktigare än städa. Borde skärpa mig på en fronten.