Små små steg
Idag hade jag sug att ta en promenad i det kalla friska luften.
Efter T läste lite och gjorde läxan bestämde jag att nu blir det en promenad.
Lillmannen ville stanna hemma med storebro och det gick utmärkt.
Satt på lite musik och det var faktiskt väldigt välbehövd.
Gick sådär en halvtimme och sen ringde älsklingen.
Han ville veta var jag var och sen sa han bara "så fin du är".
Jag förstod ingenting...
Han var ju hemma hos sig!
Men nej. Han åkte hem och sen vände han så fort han kom in.
Så gulligt!
Älsklingen plockade upp mig och vi körde hem.
Jag skulle så gärna vilja gå ner fem kilo.
Innan jag blev sjuk vägde jag knappt 55 kg.
Då var jag väldigt missnöjd men vikten. Ville upp tio killo till.
När jag började med alla mina piller gick jag upp till 64 kg väldigt fort.
Fick matlust vilket jag hade saknat. Var så nöjd med mig själv.
Sen gick jag upp till 70 kg. Sen 74 på några väckor.
Gick upp mer och det slutade på 80 kg.
Var väldigt nöjd med kroppen. Men min kropp var inte det. Hade svårt att gå upp för trappor, blev fort andfådd och hade ont i knäna.
Nu äter jag regelbundet och försöker gå på promenader.
Som före detta anorektiker ska jag äta allt.
Detta jag håller på med nu ska inte vara en diet. Det ska vara min nya livsstil.
Nu har jag gått ner till 74 kg. Har bara slutat småäta.
Fem kilo till så är jag nöjd.
Fast ner till 60 kg vore kanon. Få se om det går.
Nu blir det lite film med älsklingen innan det blir sova.
